Uppföljning: deotestet

Eftersom ni ju är så oerhört intresserade av mina armhålors alla äventyr tänkte jag meddela att Urtekrams kristalldeo fortfarande funkar utmärkt. Den doftar, åh låt se här, INGENTING, och är alldeles, åh vad heter det nu igen, TORR.

För att dofta gott sprayar jag på mig ytterst lite parfym av citronverbena istället. Den doftar inte alls lika surt som citron, utan snarare åt geranium-hållet och blir ganska rosig efter en stund. Alltså ungefär som att stryka sig mot en pelargon. Väldigt fin doft och ganska lagom.

Jag gillar inte (längre) att dränka mig i parfym så som jag gjorde förut, utan tycker bättre om att dofta som mig själv, fast bara lite lite lite rosigare.

Men deon i sig, som inte doftar något, håller bra. Förutom svettiga jobbpass håller den också under barnvaktning, stressad shopping och en hel natts sömn. Så, mina vänner, jag tror att jag har hittat The One när det gäller deo.

Ont i svanken

Min korsrygg är superöm. Den har varit stel som ett betongblock i mörkaste Sibirien under kalla kriget. Ungefär. Dessutom sover jag alltid på mage, vilket inte rekommenderas för axlar och nacke tydligen.

Så igår kväll fick jag panik och bokade snabbt som attan in mig för massage på Lustans igen. Jag blev knådad och helt groggy och fick plötsligt tillbaka känseln i korsryggen. Och ryggen och axlar och nacke...

Förutom att jag uppenbarligen måste röra mer på mig (Yoga! Dans! Zumba! Rockring!) konstaterade vi att det är nåt knas i min urkraft. För den sitter ju där. När man sjunger tar man i från diafragman, när man säger något med emfas tar man i från magen, man sätter händerna i sidorna när man vill ha sin vilja fram, man bär barn på höften...

Så min kvinnlighet och urkraft är lite ur balans. Och då kom vi in på dagliga problem som blommar upp och påverkar kroppen.

Jag tror att jag måste göra mer sånt jag verkligen vill (dansa, sjunga, yoga, springa, cykla, läsa om växter i timtal etc.) och SLUTA göra sånt jag verkligen INTE vill. (Jobba mer, ge mig själv skuld och dåligt samvete, inte hinna träffa sambo, vänner osv.)

Jag ska säga: Nej, jag vill inte. Nej, jag hinner inte. När det handlar om karriär och stressmoment.

Och ja, klart jag vill. Ja, jag hinner. När det handlar om dans, avslappning, meditation, vänskap och kärlek. <3

Naturligt snygg

Förut sminkade jag mig alltid massor. Det var ju mest en mask för att dölja dålig hy, mörka ringar, stora porer, blanka partier... Och för att kompensera allt detta ville jag alltid ha supermarkerade ögon och klistrade därför glatt på mig enorma mängder lösögonfransar med ett (antagligen dödsfarligt) lim.

Nu har jag lagt om kosten så pass mycket att min hud har blivit bättre. Jag äter i MÖJLIGASTE MÅN enbart ekologiskt, har vant mig av med mitt förut så svåra sockerberoende, har slutat med mjölkprodukter och äter mer protein och mindre kolhydrater. Jag slevar också i mig enorma mängder fett i form av oljor, nötter och avokado och hinkar i mig tonvis med vatten och te.

Eftersom jag inte heller använder konstiga giftiga krämer, tvålar och schampon längre heller har min hud plötsligt börjat må ganska bra. Så nu använder jag mest smink som skydd.

Och då kommer märket Care of Lena väl till pass!

Det är mineralsmink med få ingredienser och färgämnen, helt naturliga och väldigt hållbara. Rouget går att blanda ut med fett så man får läppglans och läppstift också. Ögonskuggorna går att förvandla till ögonbrynsfärg, flytande eyeliner... Foundation kan blandas till ögonskugga, concealer...

Så nu står det tre burkar i mitt badrum istället för hundra tusen miljoner. Det enda som behövs är ett gäng olika borstar. En för läppar, en för ögon, en för concealer, en för rouge och en stor för foundation... Faktum är att färgen för ögonen funkar så bra att jag skippar mascaran. Brukar bara måla som en tunn eyeliner på övre fransraden istället. (Mycket också för att jag ännu inte hittat en naturkosmetisk mascara som håller lika bra som en vanlig. Ååååh, vad jag kan sakna FiberWig ibland...)

Det fina är också att sminket har vårdande egenskaper, så det är till och med BÄTTRE att spackla på sig alla de här pulvrena istället för att vara helt naturell.

Tidigare använde jag I.d Minerals mineralsmink, men c/o Lena är hundra gånger bättre. Det HÅLLER tills man tvättar bort det, kladdar inte och täpper inte till.

Pröva :)

Deotest: Urtekram Deo Crystal

Urtekram har ett gäng deodoranter med kristaller i, i lite olika dofter. Jag prövade den parfymfria och är JÄTTENÖJD.

Efter en extrem göra-dubbel-tidning-på-hälften-så-kort-tid-dag på jobbet, tidspress, sex timmars stressvett (den värsta sortens svett), cykelturer fram och tillbaka och min allra tjockaste tröja är jag helt torr under armarna och doftar... ingenting. Bara så som jag själv doftar när jag duschat och sovit i nytvättade lakan.

Jag hade egentligen velat pröva den med rosdoft, men jag har på känn att den doftar mer geranium än ros så det kan hända att den också blivit för "sur", precis som Weledas citrondeo.

Hur som helst kommer jag säkert testa mig igenom de andra dofterna också, för det är ju kul med någon god doft, men vad det verkar gör den här sitt för att jag ska känna mig fräsch ändå.

Plus: Håller en hel dag plus cykelturer till och från ett stressigt arbetspass då man hela tiden haft en jättestor, tjock tröja på sig.
Jag är helt torr under armarna, vilket inte ens vanlig icke-naturkosmetisk deo brukar få till på mig.

Minus: Tar lite lång tid att torka.
Ganska dyr. Kostar 9 euro! Verkar inte vara särskilt dryg konsistens med tanke på priset.

Betyg: 4,5 av 5 gröna bönor.

Lite upprättelse

Eftersom jag sågade Weledas stackars citrondeo vid fotknölarna känner jag mig skyldig att skriva att jag inte tycker att de gör bara tramsiga produkter. Nej, nej.

De har en jättefin kräm med mandelolja i som gör även det grinigaste ansiktet mjukt och lent istället för torrt som fnöske en het dag i Gobiöknen.

Inte för att jag uppmanar till konsumtion, men jag tror det är svårt för alla att leva utan någon typ av återfuktning om man är snustorr. Speciellt om man marinerat sig i råolja, aphjärna och död dinosaurie-kräm i flera år. Då är ju huden ganska igenproppad och kan bli extra grinig när man försöker få den att andas och återfukta sig på egen hand. Men det är ju liksom hudens jobb. Så mata den med mandelolja bara!

Ny deokandidat

Här har vi kommande kandidat nummer 2 i mitt semiambitiösa deotest.
Urtekram är ett märke vars tandkräm jag använder dagligen och vars schampo jag använder till rengöring av badrummet. (Vet egentligen inte varför det blivit så, jag märkte bara att det var kickass som rengöringsmedel tillsammans med bakpulver och plötsligt förlorade det sin status som hårschampo. Istället använder jag aleppotvål som schampo, men det kan jag skriva mer om en annan gång.)

Så jag hoppas att inte heller den här ska göra mig besviken. Ju kortare deotest desto bättre dessutom... I alla fall för mig. För att gå runt med deo som inte funkar är ju såå jobbigt. När man märker att man inte vågar röra armarna bland folk, känner sig blöt och äcklig och inser att det hade hjälpt betydligt bättre att plocka upp den döda råttan på gatan och gnidit den under armen på vägen till jobbet, kanske det är dags att byta.

Jag återkommer med omdöme efter en svettig jobbdag och en liten cykeltur, men än så länge är allt frid och Freud.

Inte utan min databas

När jag drabbades av den här paniken över att ALLT, PRECIS ALLT bara innehåller gifter och hemskheter blev jag väldigt uppgiven. Hur 17 ska man då veta vad man ska köpa? MÅSTE man klä ut sig till hippie och börja köpa hopkok av kottar och björklöv för att få produkter som är rena, men ändå FUNKAR?

Lösning: Kunskap är makt. Om man VET vad man ska titta efter hittar man plötsligt en mängd bra produkter och varor. För tänk på att det finns skurkaktiga företag som skriver att saker är nyttiga, innehåller örter och så vidare, och så visar det sig att det är bara olja och döda dinosauriebitar i krämerna i alla fall.
Eller tvärtom. En blygsam förpackning som vare sig marknadsförs som "ekologisk" eller "naturlig" kan innehålla ämnen som är bra, men som bara inte är ekologiskt odlade.

Jag brukar knappra in mig på Shenet. Världens bästa databas, enligt mig, där jag brukar sitta flera timmar och läsa. Sidan är på svenska och man kan slå upp ingredienser, råvaror eller googla recept på hur man gör egna ansiktsmasker med mera.

Vill man undersöka ingredienser på förpackningar kan jag rekommendera min nyfunna vän, boken "Skönhet - till vilket pris?" av Rita Stiens. Där finns ett register med massa ingredienser, deras konstiga latinska namn, och hur pass bra eller dåliga de är.

Så idag roade jag mig med att undersöka de här fyra flaskorna som av slentrian hängde kvar i mitt badrumsskåp. (Jag använder inte längre hårstylingprodukter, men tänkte att det är ju dumt att slänga dem i sopen direkt I FALL det skulle visa sig att de här killarna ändå är helt okej.)

Men näe. Alla de här tjusiga, väldoftande flaskorna var miljöbovar och hälsobanditer. ALLA ämnen på förteckningarna var inte dåliga, men STÖRSTA DELEN var det. Dessutom började alla beskrivningar med lite halvt tvivelaktiga ämnen och sen dök det bara upp fler och fler tokgiftiga och hälsofarliga ämnen. Så nej tack till dem! Ut på vedbacken med sig bara! Hoppas det går att återvinna förpackningarna på något vettigt sätt bara, så de inte pryder toppen på något sopberg någonstans.

Sen här vi den här lille gynnaren, som jag vill varna för lite extra.
Den innehåller vatten och, tja, bara apgiftiga ämnen. Det blev faktiskt skrattretande till slut. Hela långa innehållsförteckningen rabblade bara upp en massa skit. Varenda gång jag kollade upp nåt ämne kom det åthutningar och bannor för att det var så giftigt, hälsovådligt och miljöfarligt. Och den där krämen har jag gnidit in i håret dag ut och dag in. Som jag har älskat den där krämen. Jag har gungat gungbräda med den, löst korsord med den, legat på gräset med den där jävla burken och glott på molnen medan låten "Happy together" har spelats i bakgrunden.

Men nu är det slut på det roliga. Den får fem dödskallar av fem. Sicken tur att jag sprang på boken och kunde kolla upp EXAKT vad som var i den rosa, gulliga lilla goseburken.

Deotest: Weleda Citrus

Det här är en deo i sprayform som doftar väldigt starkt. Lite för starkt om ni frågar mig. Den gör sitt jobb hyfsat till en början, men håller tyvärr inte särskilt länge. Dessutom upplever jag att den doftar så surt att man till slut inte vet om man luktar svett eller bara som en extra grinig citron.

Plus: Innehåller inget fuffens överhuvudtaget.
Lätt att applicera, torkar snabbt.
Dryg, håller länge.

Minus: Måste appliceras flera gånger under dagen för att hålla hyfsad standard.
Opraktisk flaska, svår att ha med i handväskan.

Betyg: 2 av 5 gröna bönor

Hej och välkommen!

Jag började intressera mig för den gröna vågen, the dark side, ett sunt leverne, den ekologiska vägen - tja, vad man nu vill kalla det - för ungefär tre månader sedan.

Plötsligt en dag insåg jag nämligen att VA! Jag håller på att kleta in min kropp i råolja, smörja in gifter under armarna, äta cancerframkallande ämnen och tvätta mina kläder i bajs. Ungefär.

Så jag har påbörjat min resa mot ett mer giftfritt sätt att leva och tänkte beskriva mina nyvunna erfarenheter i bloggform när de ploppar upp efterhand.

Till exempel tänkte jag inledningsvis recensera ekologiska deodoranter, eftersom vi alla vet att det är en jäkla pina att hitta en bra deo överhuvudtaget. (De ska funka, lukta gott, få oss att lukta gott, hålla svetten stången, torka snabbt, vara praktiska, inte fläcka ner hela vårt bohag etc.) Och tänk då när man ska ta sina stackars giftindränkta armhålor och VÄNJA SIG AV MED SKITEN för att istället kunna använda en snäll och mild liten krabat till svetthämmare. DEN övergångsperioden kan ju få vem som helst att kasta sig från en balkong.

Men det ska vi inte göra.

Istället ska vi kämpa för att hitta bra, fina, trevliga och giftfria alternativ.
Vem är med mig?